bara lite mat.

Va va voom iBorsjtj

2010-01-07T18:16:00.002+01:00

Nöden har ingen lag. Det kan vilken ryss boende på tundran som helst intyga. Inte varje dag kan man äta vad man vill, när man inte överallt kan odla vad man vill. Ej heller kan man varje dag äta vad man vill, när man inte har den kontobalans man vill. Så, när jag med 34 öre på kontot skulle få lunchbesök, kokade jag en modern, lite varmare borsjtj - rödbetssoppa - på vad huset hade att bjuda.

Rödbetssoppa med värme
4-6 tallrikar

2 stora rödbetor eller 4-5 mindre, skalade och rivna
1 gul lök, hackad
2 vitlöksklyftor, pressade
1 grillad paprika av burktyp, tärnad
3 medelstora potatisar, skalade och skurna i mindre bitar
1 tsk chilipulver
5-8 dl vatten
2 tsk soja
1 msk rödvinsvinäger
salt + peppar
150 g bacon, tärnad
matfett

Fräs bacon i lite valfritt matfett i en soppgryta, eventuellt knaprigt om så önskas, och plocka sedan upp det och lägg åt sidan. Fräs sedan potatis, lök, vitlök och paprika, och tillsätt chilipulver under tiden. Lägg i nästan allt rödbetsriv - spara en stor näve till senare. Rör om ordentligt och häll sedan på vatten så det precis täcker rödsakerna. Låt koka på medelvärme i 30 minuter, eller till rödsakerna har mjuknat.

Mixa soppan hyfsat slät med stavmixer. Tillsätt soja, vinäger och lite salt och peppar. Späd eventuellt med mer vatten till önskad konsistens. Låt sedan koka ytterligare 5 minuter.

Lägg i det sparade rödbetsrivet och mixa soppan en gång till. Lägg sedan i baconet och smaka av med salt, peppar och chilipulver.

Servera med gräddfil.

- Posted from my iPhone

Griljeringsdags

2009-12-23T11:07:00.004+01:00

Hög tid att griljera skinkan! Om ni inte som jag redan gjort det.

Sedan jag bakade min egen julskinka för första gången, för några år sedan bara, har jag varje gång experimenterat med griljeringen. Det måste ju finnas oändliga möjligheter att påverka smaken där! insåg jag.

I år upphörde min experimentlusta. Ty jag tycker mig ha hittat den perekta smaksättaren för griskött. Således blev det en repris! Pröva den, ni också.

Griljering
En skinka

1 äggula
1 msk stark svensk senap, eller Dijonsenap
1 msk rårörsocker
2 msk Calvados
ströbröd

Vispa ihop äggula, senap och Calvados. Pensla blandningen över skinkan. Sikta över ströbröd med en sil. Bränn av skinkan i ugnen på 200 grader till önskvärd färg har uppkommit, ca 10-15 minuter.

Shoppingbilder

2009-12-21T16:19:00.001+01:00

Brukar ni också ha svårt att hålla mobilkameran i styr när ni är och handlar?

Alla intressanta eller märkliga saker måste självklart dokumenteras för (efter)världen.

Till exempel bisarra varumärkesexpansioner:

Eller lemlästade kadaver:

Jag lovar att återkomma med någon form av vettig post snarast. Ett tips för stora (och obefintliga) fans är att vänta några timmar till med att griljera julskinkan.

- Posted from my iPhone

Pasta med snabb musselcurry

2009-10-16T14:32:00.005+02:00

Ytterligare en synnerligen osmickrande bild av en fabulös, snabb, vardagsrätt. Receptet härstammar från gudvetvar, men i min barndom serverades denna rätt kryddad med curryblandning ur kryddserie. Sådan används mycket sällan i mitt hushåll, då jag är en av dessa kryddbulksbunkrande curryfantaster som tycker att det är skitsmidigt att variera mig genom att lätt slänga ihop min egen rätt i grytan. Att göra egen curry är allt annat än svårt, och saknar speciella måsten, men finner man det inte lockande går det självklart lika bra att byta ut kryddorna i receptet mot innehåll ur Curry-burken.

Sätt spaghettin på kokning, börja sedan med såsen. Den blir klar under pastans koktid.

Snabb musselcurry
4 port.

1 gul lök, hackad
1 klick smör
1 tsk gurkmeja
1/2 tsk koriander
1/2 tsk spiskummin
lite chili
svartpeppar, några kvarnvarv
2 msk mjöl
1 burk musslor
1 dl grädde
2-3 dl mjölk
salt

Hetta upp en kastrull och smält smöret, fräs löken. Rör ner kryddorna och fräs ytterligare några ögonblick. Pudra över mjöl och rör till allt mjöl absorberat fett.

Häll på spadet från musselburken, grädde och mjölk, rör om ordentligt. Sjud upp såsen och låt den småputtra i 5 minuter.

Lägg slutligen i musslorna, rör om och smaka av med salt och eventuellt ytterligare peppar.

Kısır - bulgursallad

2009-10-10T09:11:00.004+02:00

En medlem i min ursprungliga kärnfamilj gav mig efter en resa till Istanbul för några år sedan en turkisk kokbok. Trevligt, jag gillar kokböcker, i synnerhet regionala sådana. Men att faktiskt laga något från en kokbok - jobbigt. Det gör jag sällan. Jag tittar i dem för inspiration, och plockar ut något som verkar bra och improviserar ihop min egen version istället.
Hur som haver, denna familjemedlem har flera gånger uppfordrande frågat om jag har lagat något ur den turkiska kokboken ännu, och efter en tid även anmodat mig att bjuda vederbörande på något ur den. Eftersom jag är som jag är så har jag effektivt duckat alla sådana förslag och envetet fortsatt på mitt eget fantasilösa kulinariska spår.
Häromdagen var familjemedlemmen på besök och frågade återigen var min turkiska kokbok var, och när jag skulle bjuda på en turkisk måltid. Jag plockade fram den ifrågavarande boken och bläddrade förstrött, och efter lite bläddrande och allmänna funderingar kom jag fram till att en snabb och enkel jävla måltid var en bulgursallad.

I Turkiet kallas den oftast för kısır, och är sin egen regionala variant. I stora delar av mellanöstern känns den igen som tabbouleh. En riktig kısır har smak av tomat. Det sket jag i och färgade den med paprika istället.

Här kommer receptet på mammas efterlängtade måltid.

Kısır - turkisk bulgursallad
2 port.

2 dl bulgur
2 msk soja
3 msk granatäppelsirap eller -juice
1 tsk paprikapulver
några varv med svartpepparkvarnen

ett knippe slät bladpersilja
1 aubergine
1 ask körsbärstomater
1/2 citron, saft
olivolja
1 tsk sumak
lite paprikapulver
några varv med svartpepparkvarnen

Byt ut en del av bulgurkokvattnet mot soja och granatäppelsirap, krydda och koka sedan som vanligt. När den är färdig, skölj hastigt av den i en sil i svalt vatten.

Skär auberginen först i skivor och sedan i kvartar, och skär bort den mittersta delen för att undvika bitter smak. Lägg i en skål och salta rikligt - laka ur i ungefär 10 minuter. Skölj därefter av saltet och lägg auberginebitarna på hushållspapper. Hetta upp en stekpanna och stek bitarna mjuka i olja.

Repa persiljan (stjälkarna är oftast för träiga för att vara goda) och grovhacka bladen. Halva tomaterna. Blanda med bulgur och aubergine i en lämplig serveringsskål. Pressa över en halv citron, ringla över olivolja, krydda med sumak, paprikapulver och peppar. Blanda om ordentligt.

Servera gärna med falafel och en klick turkisk yoghurt.

Köttfärslimpa v 0.1

2009-09-17T10:26:00.002+02:00

Dags för nästa! Som egentligen är den förra. Varianten jag gjorde när jag, i vanlig ordning, var sugen på de stereotypa medelhavssmakerna. Serverade den här med en ljummen pastasallad, men potatis och lite redd tomatsås skulle nog inte göra bort sig heller, liksom att hacka ner 10-15 calamataoliver i färsblandningen.

Köttfärslimpa med mozzarella, soltorkade tomater och basilika
8 port.

800 g nötfärs
2 äggulor
2 mozzarellabollar
5-6 bitar soltorkade tomater
en kruka basilika
salt + peppar

Skär tomaterna i små bitar, mozzarellan i tärningar, grovhacka basilikan. Blanda ihop alla ingredienserna – att använda händerna kan göra allt lättare.

Forma till färsen och tryck ner i en limpform. Grädda på 175 grader i ca 50-60 minuter. När limpan krympt något är den färdig.

Köttfärslimpa med kantareller och enbär

2009-09-13T20:39:00.006+02:00

Och äntligen har faiblessen för lasagnexperimenterande ersatts av ett köttfärslimpedito. Jag gillar verkligen maträtter som går att variera in absurdum! Byt en ingrediens och lägg till en annan, så har du en alldeles ny smakupplevelse. Köttfärslimpan är dessutom tacksam för att den verkligen är vad som på det angliska språket kallas fool proof. Kladda ihop allting och släng in I ugnen och limpan lagar sig själv.

Eftersom jag förutom mina obsessiva upprepningar också gillar säsongens smaksättning: kantareller och enbär, så bjöd jag familjen på en sådan köttfärslimpevariant en söndag som den vi just stökat undan. Den händiga gör sås av skyn som sipprar ut runt limpan I formen. Sila den, häll på lite vin, reducera, grädde, kryddor, toppredning, en sked svartvinbärsgelé – klart!

Och oroen eder icke - det blir fler köttfärslimperecept.

Köttfärslimpa med kantareller och enbär
8 port.

800 g nötfärs
1 gul lök, finhackad
200 g kantareller, hackade
15 enbär, hackade
150 g riven västerbottenost
2 äggulor
1 msk dijonsenap
1 krm kryddpeppar
svartpeppar + salt

Blanda ihop alla ingredienser i en bunke. Bara, rena händer kan vara mycket behjälpliga.
Forma blandningen och lägg i en limpform, tryck ner ordentligt. Grädda i 175 grader i 50-60 minuter. När limpan krympt ihop något är den färdig.

Lagom till svennehelgen

2009-08-27T20:07:00.003+02:00

Finally... Some action! Jag vet inte varifrån jag fått exakt den ordalydelsen i exakt den interpunktionen, men det är ett särdeles användbart uttryck ifråga om saker som prokrastinerats om och om igen. Detta är i synnerhet giltigt när man pratar om min (in)famösa tacopaj - denna den svenskaste av alla svenska nationalrätter. Det var en hård förlossning, men nu är det här. Receptet. Lika rörigt som när man ska berätta sitt livs historia.

Min tacopaj har många ansikten. Den har förbättrats, utvecklats och invecklats och konstruerats och dekonstruerats om och om igen. Eftersom jag är humanist och solidarisk krånglar jag till det så till den milda grad att ni själva får välja vad ni vill göra med den mjöliga delen. Därför kan ni välja mellan en normal quiche, och en lite mer lo-fi-variant i form av smulpaj. Nedan angivna mängder gäller för ett quicheskal. Vill man göra med smullock, tillsätt ytterligare1/2-1 dl polenta och skit helt sonika i vattnet. Quicheskalet ser mer fancy ut, men ramlar förbannat lätt sönder i molekyler. Eftersom jag envist vägrar alternera receptet på detta, för att inte kompromissa med smakupplevelsen, får man ta det. Tänker man inte ta sådan skit förordar jag smulvarianten.

Tacopaj
4-8 personer, beroende på tacoälskargrad

100 g smör
2 dl vetemjöl
1 dl polenta
ev 1 msk vatten

1 röd paprika, strimlad
1 zucchini eller 1/2 squash
(1/2 purjolök, eller en röd- eller gul lök), strimlad
1 liten burk majs
1 burk crème fraîche

1 laddning tacofärs

1 påse riven ost, ca 200 g
1 ask körsbärstomater, i halvor eller kvartar

Börja med degen. Smält smöret och rör ner mjöl och polenta. För skal: rör till en solid, slät degklump, eventuellt med hjälp av vatten. För smul: tillsätt polenta till degen är lagom smulig. Låt degen vila några moment.

Gör tacofärs, och stek sedan med paprika, zucchini och lök, till de mjuknar något, men inte förlorat spänsten. Rör ner majs och crème fraîche.

Vill man ha en paj med quicheskal är det nu dags att trycka ut degen i en lagom form. Nagga den med en gaffel och förgrädda i 200 grader ungefär 10 minuter. Vill man ha en smultacopaj hoppas detta steg bara över.

Lägg färs- och grönsaksblandningen i vald form/pajskal, varva gärna med en del av den rivna osten, avsluta också med ost.

Har man valt att göra smulpaj fördelar man smulorna över i detta läge.

Toppa allt med tomaterna. Bränn av i ugnen i 20-30 minuter, samma 200 grader som ovan.

Ätes med gräddfil eller vitlöksdip, alla favoritsalsor och gärna med en solitt grön sallad.

DIY tacofärs

2009-08-26T10:41:00.005+02:00

Ett fåtal av er, som har oturen att mer regelbundet få umgås med mig personligen, vet att en ständigt återkommande smaksättning i mitt hushåll är den förment svenska mexikanska. Någon eller ett par, vet dessutom att jag sedan urminnes tider lovat att posta receptet på min infamösa tacopaj, kanske den mest svenska av alla svenska texmexrätter. Det är bara det, att jag ständigt utvecklar det, som det hjärtebarn det är. Liksom kärt barn har många namn, har min tacopaj många smakansikten. Nu känner jag mig äntligen redo att ta mina första stapplande steg ut i tacosfären, inledningsvis med den mycket basala tacofärsen. Listan över ingredienser kan tyckas lång, men när man väl införlivat komponenterna i ryggmärgen går det snabbt och lätt som en dans, och så står jag där vid spisen vareviga gång och frågar mig själv "Vafan har jag glömt nu?!"

Stay tuned för ut- och invecklingen: den reella tacopajen. Kommer snart till en browser i din dator.

Tacofärs
4 pers

1 paket (150 g) bacon, tärnat
1 torkad chipotlechili, hackad, eller 1 msk chipotlepasta
1 torkad anchochili, hackad, eller 1 tsk mald ur burk
500 g nötfärs
3 vitlöksklyftor
1 msk spiskummin
ca 1/3 färskriven muskotnöt, eller 1/2 tsk ur burk
1 msk oregano
2 msk ljus soja
1/2 dl rödvin
svartpeppar
1 tsk salt

Hetta upp en gryta och fräs bacon. Fräs med chilin. När baconet tagit lite röd färg av chilin kan man tillsätta köttfärsen. Fräs några minuter till under omrörning.

Pressa ned vitlöken och tillsätt kryddorna, fräs ytterligare. Häll på soja och rödvin, salta, dra några varv med pepparkvarnen och låt sedan allt puttra ihop en stund.

Tycker man att färgen är trist kan man pudra ner lite paprikapulver, är det istället för svagt för nerverna kan man med fördel addera mer chilipulver av önskad sort.

Veg. alternativ: Använd istället quorn- eller sojafärs, uteslut bacon eller använd fejcon!

Raggmunk

2009-08-25T12:33:00.002+02:00

Dags för husmanskost igen! Inte glömmer vi väl vårt härligt stabbiga, flottiga och kolhydratstinna kulinariska arv?

Raggmunkar
ca 8 st

2 ägg
4 dl mjölk
1 dl rågmjöl
1 dl vetemjöl
1 tsk salt
6 medelstora potatisar
1 morot
smör att steka i

Vispa ihop äggen med en del av mjölken, och vispa sedan ömsom ner mjöl och mer mjölk. Salta smeten.

Skala och riv potatisar och morot, och blanda ner. Låt gärna smeten stå och vila en stund.

Hetta upp en bra gjutjärnspanna och stek raggmunkarna i brynt smör. Stek på något lägre temperatur under längre tid, jämfört med vanliga pannkakor.

Servera med rårörda lingon och eventuellt knaperstekt bacon.

Körsbärstider

2009-08-24T21:44:00.003+02:00

Min mamma brukar göra en mördegskaka täckt med röda vinbär från sin trädgård varje år. Vinbärens syrlighet gör sig perfekt mot den annars ganska sliskiga mördegsbotten.

Själv gillar jag körsbär. Och eftersom morsan inte orkade plocka av sitt skuggmorellträd i år gjorde jag det, och kom sedermera hem med ungefär 5 liter körsbär. Minst. Det blev iallafall en hel del sylt.

För den som liksom jag är särdeles svag för syrlighet kan jag verkligen rekommendera att man väljer just skuggmoreller, helst till allting. Receptet nedan medger inte söndersockrande av syran, så är man istället känslig för syra bör man istället välja bigarråer eller ta ett par matskedar socker till i körsbärblandningen.

Den här storleken blir perfekt i en springform. Vill man baka en bigass kaka att bjuda hela släkten på är det bara att dubbla allt och istället baka ut kakan direkt på en ugnsplåt.

Mördegskaka med körsbär

125 g smör
2 1/2 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
1/2 dl socker
nypa salt
5 dl urkärnade körsbär
2 msk socker
1 msk potatismjöl

Smält smöret. Rör ihop mjöl, bakpulver, socker och salt i en skål, och rör sedan ner smöret.

Kavla ut degen till en rundel några centimeter större än springformsbotten. Lättast är att kavla mellan två ark smörpapper. Dra försiktigt bort det ena smörpappret och lägg springformsbotten upp och ner över, vänd. Dra loss det kvarvarande smörpappret. Vik in den utanförhängande degen lite godtyckligt, sätt på springformens kant och tryck ut den invikta degen mot kanten, någon centimeter upp.

Rör ihop de urkärnade körsbären med socker och potatismjöl, och lägg blandningen på kakan. Grädda mitt i ugnen i 200 grader, 20-25 min. Servera med glass eller vaniljsås.

Moose Stew for the American ppl

2009-07-31T18:10:00.007+02:00

As promised to sweet Scrangie, my first ever recipe in the English language!

A stew made from some kind of meat, dragged home by your hunting cave man husband or father, is somehow considered very Swedish. Preferably moose, the animal that seems almost more associated with Sweden than any Vikings, only overshadowed by polar bears (which of course, as you all know, we do not have in Sweden at all). Every year, German tourists bring home the typical moose signs, the ones that are supposed to warn drivers of moose crossing roads, newly bent down from poles along small roads winding through pine woods packed with little red cabins… Does it all sound very Swedish to you? No?

You can get a whiff of the above if you cook this meal. It’s somewhat traditional in the northern parts of Sweden, with a few modern modifications of course. Moose is the most popular animal to hunt in Sweden, but it’s also sold minced and frozen in any Swedish grocery store. So is reindeer, which is not really a wild animal, rather domesticized and kept by the traditional living Sami population, the Swedish equivalents of Inuits - native Swedes, perhaps. If you can’t get moose or reindeer, beef is just fine. Just dice or shred it.

Sami with reindeer

Through the years I have tried many different flavourings for this stew, of which I can recommend a handful of tarragon, or perhaps sage. Blue cheese also gives it a nice twist. However, none of those are very traditional.

Moose Stew
serves 4

250 g moose or reindeer
150 g bacon, diced
150 g chanterelles
1 large onion, chopped
3 garlic cloves, chopped
10 juniper berries, chopped
A knob of butter
1 tsp to 1 tbsp Dijon mustard
A generous drizzle of red wine
1 tbsp Chinese soy or 2 tbsp Japanese soy
Water
1 cup crème fraîche
Salt and pepper

Heat up a large cast iron pan, slightly brown some butter, and stir fry all of the chopped and diced ingredients for a few minutes. Pour over some red wine, if you don’t have any at home balsamic vinegar is fine. Add mustard and soy sauce, stir a bit more, and add some water (approx a cup). Simmer for 5 to 10 minutes.

Add crème fraîche, season with freshly ground black pepper and salt to your own liking. Stir carefully and simmer for a couple more minutes.

Serve with boiled potatoes, and lingonberry jam (if you can find “Rårörda Lingon” that’s the best kind!).

There you go, my first recipe in English, with non-metric measurements. How did I do? Let me know by leaving a comment! :)

En snabb pasta med frysgrönt.

2009-07-20T13:02:00.007+02:00

Jag vet, jag är en sucker för pasta - men det är ni också, erkänn! Överlag äts det en hel del pasta i vårt avlånga husmanland, och inte helt sällan betraktas pasta som enkel vardagsmat. Därför följer här en receptidé som går snabbt och lätt att förverkliga med hjälp av lite diverse man kan hitta i skåpen hemma. Torkad tortellini kan faktiskt vara ätbar nuförtiden, och inte alltför få av oss har ett ständigt stash med grönsaker av olika slag i frysen. Det som är ofärskt i detta recept kan givetvis bytas ut mot färskare råvaror.

Pasta med frysgrönt
4 port.

1 förpackning valfri tortellini av torkad typ

2 dl frysta ärter
2 dl fryst bladspenat
3-4 tomater
1/2 riven muskotnöt
salt+peppar
1-2 msk olivolja

Börja med att ta fram de frysta grönsakerna, och tina dem eventuellt lätt i micron, medan pastan kokas enligt anvisningar på förpackningen. Tärna också tomaterna under tiden.

När pastan är färdigkokt och vattnet avhällt, lägg tillbaka pastan i kastrullen tillsammans med ärter och spenat. Rör runt till bladspenaten fördelat sig. Rör ner tomaterna. Riv ner muskot efter smak, ta några varv med svartpepparkvarnen, och ringla över olivolja. Smaka av med salt.

Jordgubbstider, del 2.

2009-07-09T14:41:00.004+02:00

Som tur är infaller ju jordgubbstiderna den tid på året då vi med lite (o)tur kan ha det riktigt hett i det här landet. Med anledning av detta vill jag tipsa om en annan variant av jordgubbsödeläggelse. Om man av en händelse har ett sådant här set, för enkel produktion av saftis, kan man med fördel mosa fula men goda gubbar med den berömda potatisstöten, och fylla formarna med och sedan stoppa in i frysen. Kalla, läskande jordgubbar är inte nödvändigtvis helt fel.

Jordgubbstider.

2009-07-07T09:19:00.008+02:00

I helgen kom vi hem från kolonilotten med en konsumkasse full med jordgubbar. Trots att de är de godaste jordgubbar jag ätit sedan de som växer i morsans trädgård mådde bra, fanns det naturligtvis inte en chans att pilla i sig alla i färskt tillstånd. De sköljdes och rensades och lades i lådor, och - håll i er nu - frystes in! Ja, vi frös in färska jordgubbar. Det är sant. Dock sparades en bunke, innehållande lite extra mosiga och osnygga gubbar. Av dem gjorde jag sylt.

Det hela är mycket enkelt om man väljer att råröra dem. Och är det en god, söt sort behövs inte alls särskilt mycket socker. För att inte dö av tristess smaksatte jag en burk.

Jordgubbssylt med citron och lime

1 liter jordgubbar
1/4 dl socker
1 lime, skal
1/2 citron, skal

Skär jordgubbarna i lagom bitar - större kan vara extra lyxigt smaskigt. Tillsätt socker och rör om. Vill man ha en slätare sylt kan man mosa med exempelvis en potatisstöt.

Riv ner skal av citron och lime och rör om igen. Fyll på burk.

Självklart förtäres sylten med fördel på nedan vis:

På rostat bröd med en enorm mugg stark espresso med massor av mjölk!

Glass med ananas.

2009-07-02T08:53:00.004+02:00

Svalkande små infall kan vi alla behöva just nu. Jag vill bara tipsa om min enkla favorit, som poppade upp från barndomens glömska ur bakhuvudet, till min stora glädje, häromdagen.

Det hela är mycket enkelt. Se till att ha följande till hands: vaniljglass, krossad ananas, kanel, en muskotnöt (eller motsvarande malen) och vanligt salt. För enklaste enkla, förblanda ungefär 2 tsk kanel med 1 tsk riven muskotnöt, och ca 1 krm salt.

Varva sedan glass, ananas och några stänk av kryddblandningen och fyll ett glas eller valfritt kärl.

Låter suspekt, men det är väldigt gott och läskande. :)

Hummus.

2009-06-29T18:29:00.008+02:00

Inget eget, vackert foto idag - har istället lånat ett från the internets. De flesta som idkat någon typ av vegetarisk kost i mer än 15 minuter har gjort hummus (alternativa stavningar finnes i överflöd), många har skapat sitt eget recept. Så även jag. Jag gillar nämligen kikärtssmak, samtidigt som jag ogillar överdrivet bittra och unkna smaker. Därför är min hummus åt det renare, fräschare, och framförallt enklare hållet. Njutes på vilket jävla bröd man vill!

Hummus
för en måltid

1 litet paket/liten burk kikärter
rapsolja
1/2 lime
örtsalt
svartpeppar

Skölj kikärterna och placera dem i en bägare som passar för din stavmixer. Häll på ett par matskedar rapsolja, pressa ner en halv lime, och mixa. Häll på ytterligare olja och mixa, ömsom, till önskad konsistens uppnåtts. Ta ett par tre tag med pepparkvarnen och några skak med örtsaltbehållaren, mixa igen. Smaka av. Ät upp.

Basilikasoppa med tomat.

2009-06-15T20:15:00.004+02:00

Min sambo pratar ofta om sådant han läst. Inte sällan har han läst om det han pratar om i tidningen. Så också den dag han kom hem och pratade om basilikasoppa. Han hade sett ett recept som verkade gott, och slängde tidningen framför näsan på mig. Jag ögnade igenom receptet och konstaterade att, jo det där är säkert trevligt. Och så glömdes det bort, tidningen slängdes.

När jag gick in i butiken nedanför porten i förmiddags för att köpa mig något slags vitaminhaltig juice, slog det mig: "basilikasoppa!", ty jag såg ett gäng krukor stående bland övrig frukt och grönt. Rafsade åt mig en och sedan överlade jag med mig själv ett tag om hur den där soppan skulle utformas, för jag har fan ingen aning om vad som stod i det där receptet.

Det blev som nedan följer, och jag gratulerar återigen mig själv till att ha gjort en skitgod vegansk soppa.

Basilikasoppa med tomat
4 pers.

4-8 potatisar
1 liten gul lök
2-3 vitlöksklyftor
1 tsk japansk soja
6 tomater
1 kruka basilika
1 avokado
rapsolja
vatten
salt, peppar

Tag 4 stora eller 6-8 mindre potatisar och skala dessa, skär i mindre bitar, tärna eller skiva dem sedan. Skala och skiva löken, hacka vitlöken.

Värm en kastrull och fräs ovan i rapsolja några minuter. Häll på vatten så det drygt täcker. Häll i lite soja, och salta. Koka under lock till potatisen ser ut att ha mjuknat ordentligt.

Skala under tiden tre tomater på valfritt sätt (med kniv eller skållning, till exempel), och skär dem i klyftor. Släng ner dem i kastrullen och låt dem koka med några minuter.

Ta fram din pålitliga stavmixer, dra ner värmen på plattan till minimum, och mixa soppan slät. Tillsätt eventuellt mer vatten till soppan får önskad konsistens. Mixa sedan ner basilikan, och efter det avokadon, skuren i lämpliga bitar. Smaka av med salt och ungefär tre tag med pepparkvarnen.

Tärna de tre kvarvarande tomaterna och garnera med dem i ordentliga mängder vid serveringen!

Det är hett ute.

2009-05-31T21:28:00.003+02:00

Long time no write! Har inga recept att dela av mig just nu heller, eftersom matfilandet för tillfället fått ge vika för jobbfilande respektive nagelfilande. Det enda jag vill göra är att rekommendera Marabous enda vettiga mjölkchokladnyhet på mycket länge - Marabou Sommar. Marabous patenterade sliskmjölkchoklad blandad med bitar av frystorkade jordgubbar. Nyss avprovad här hemma med resultatet att undertecknad lade beslag på sambons ranson också, och svalde det mesta på mindre än en halvtimme (jag vågar till och med erkänna det!).

Finns förhoppningsvis i en butik nära dig!

Älglasagne.

2009-04-27T22:10:00.007+02:00

Jag fattar att ni kommer tycka att jag är långrandig. Antingen är det pasta, eller älg. Nu är det både pasta och älg. Faktiskt det fjärde skavreceptet i bloggens mycket ringa historia, och det tredje lasagnereceptet. Tjatigt? Inte om jag får bestämma (och det får jag i min blogg). Jag älskar pasta. Jag älskar älg. Jag behöver inte fler anledningar att svänga ihop ytterligare ett recept som innehåller några av de smaker jag uppskattar allra mest!

Älglasagne
8-10 pers.

2 pkt älgskav
1 pkt bacon
2 medelstora gula lökar
1 färsk vitlök eller motsvarande
5 bitar soltorkade tomater
2 burkar kantareller
ca 10 enbär
smör och olja
1 msk soja
1/2 dl rödvin
1-2 msk dijonsenap
1 dl grädde
2 dl crème fraîche
salt + svartpeppar

2 msk smör
2 msk vetemjöl
5-7 dl mjölk
salt + svartpeppar

ungefär exakt 18 lasagneplattor (eller däromkring)

ca 1 dl riven parmigiano reggiano

Följande moment åtföljs var och ett med fördel med att man lägger allt det bitade och hackade i en stor bunke: Skär älgskaven i mindre bitar, några kvadratcentimeter stora. Tärna baconet ganska fint. Hacka löken och vitlöken (det går givetvis bra att använda vilken sorts vitlök man vill, men den färska som finns numera har en riktigt behaglig smak). Skär soltorkade tomater i ganska små bitar, ungefär som löken. Skär kantarellerna i mindre bitar. Hacka enbären fint.

Hetta upp en bra gryta, lägg i en klick smör och häll i en slatt olja, gärna smakneutral raps-. Fräs det hackade och bitade några minuter. Häll i soja, rödvin och senap och rör om ytterligare ett par minuter, till vätskan har reducerat något. Tillsätt sedan grädden, salta, t några riktigt ordentliga tag med pepparkvarnen, rör om och lämna grytan att puttra ihop i 10-15 minuter.

Smält smöret i en bra kastrull, tillsätt mjöl och lös det i smöret. Häll på mjölken, lite i taget, under lätt vispning, och koka upp såsen. Salta och peppra.

Återvänd till skavgrytan: Rör ner crème fraîchen och sedan bechamelsåsen. Smaka av med salt och peppar.

Lägg ett par ordentliga skopor av grytan i botten på din favoritlasagneform och bre ut, täck med pastaplattor. Tryck till dem något så att såsöverskott sipprar upp emellan. Varva sedan pasta och sås på samma sätt, se till att det sista lagret är sås. Riv över parmesanen.

Grädda i ugnen i 175 grader Celsius, 20-25 minuter.

Våffeldagen.

2009-03-25T13:43:00.005+01:00

Jag hade somnat om så gott efter min morgondusch (jag är inte helt kry), och så kommer min sambo med en stor mugg kaffe och väcker mig, och säger: idag är det våffeldagen! Sömndrucket mumlar jag varifrån han ska hämta recept för smeten, för jag vet vilken smet jag tycker är godast. Och eftersom jag totalt saknar fantasi och inte orkat laga mat på evigheters evigheter, får ni mitt favoritrecept på våffelsmet här, rakt upp och ner. Det är hämtat från den kooperativa hushållsbibeln Vår Kokbok, sextonde upplagan (om ni behöver dubbelkolla att jag skrivit av rätt).

Frasvåfflor med gräddfil
7-9 laggar.

50 g smör
2 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
2 dl kallt vatten
3 dl gräddfil

Smält fettet och låt det svalna. Vispa ihop mjöl, bakpulver och vatten till en jämn smet. Rör ned gräddfilen och det smälta avsvalnade fettet.
Hetta upp ett våffeljärn. Pensla laggen väl med smält fett till första omgången, sedan behöver den knappast smörjas. Lägg på ca 1 dl smet och grädda våfflorna ljusgula. Lägg dem på galler så håller de sig frasiga.

Serveras givetvis med grädde eller glass, och sylt, gärna så många sorter som möjligt!

Laxlasagne.

2009-03-16T19:29:00.006+01:00

Det kom en begäran på lax med spenat här hemma. Själv begärde jag att få göra lasagne på grund av avsevärt sug. Det blev en laxlasagne.

Mycket enkelt, jag baserade den på den vita lasagnen, ty jag kände att tomatsås hör inte riktigt hemma i just den här rätten. Gott blev det.

Laxlasagne
8 port.

1 gul lök
1 tråg färsk spenat
smör
1/2 dl vitt vin

3 laxfiléer
1 kruka dill
1 stort knippe slätbladig persilja

2 msk smör
3 msk vetemjöl
1 l mjölk
50-100 g finriven Grano Padano

salt+peppar

1/2 paket lasagneplattor

1 låda cocktailtomater

Skölj spenaten, hacka löken. Hetta upp en panna och bryn löken i smör. Häll på vitt vin och reducera av. Tillsätt spenaten och vänd runt till den slaknat. Salta och peppra.

Hacka dillen och repa persiljan. Plocka isär laxfiléerna i spontana småbitar. Tärna om du är mer pedantisk.

Smält smör i en kastrull, vispa ner mjölet och låt det bubbla någon halvminut. Tillsätt mjölken, lite i taget, under ständig omrörning, och koka upp såsen. Låt den sjuda ett par minuter och ta sedan kastrullen av plattan.

Rör ner laxen i såsen. Den kommer tillagas fort, så den behöver ingen mer värme. Vänd sedan ner spenat och lök, och dill och persilja. Rör ner grano padano. Salta och peppra efter smak.

Välj din favoritlasagneform, grunda med ett ordentligt lager sås. Varva sedan plattor och sås så att det går att avsluta med ett lager sås. Tryck ner lasagneplattorna något mellan varje varv för att på så sätt få plats med fler i såsen.

Skär tomaterna i bitar och sprid ut dem över lasagnen. Toppa gärna med lite flingsalt, och eventuellt mer riven italiensk hårdost.

Grädda i ugnen på 175 grader i 30 minuter.

Norskt militärkäk.

2009-03-11T17:36:00.003+01:00

Jaha, varför har jag nu inte skrivit något om mat på så länge? Har jag inte varit hungrig? Ibland kanske, men däremot föga inspirerad. I över en veckas tid var mitt "smaksinne", det vill säga luktsinnet, allvarligt decimerat på grund av den sedvanliga bihåleinfektionen som inträffar... jämt.

Jag vill dock ändå passa på att använda min lilla lilla eterröst till att hylla den misstänkt ocreddade vardagsfisken makrill. Jag har hört att alla norska män hatar den för att de knappt får äta annat i lumpen. Okej, inget är gott i för stora doser (inte ens kanel), men makrill kan man absolut äta oftare än en gång om året. Gärna ett par gånger i månaden!

Makrill är oerhört stinn på den hyllade fettsyran omega-3 (åååmegga, inte åmeeega), såpass att man inte behöver använda något stekfett. Släng bara i filéerna i pannan med salt, peppar, och som på bilden nedan: hackad slätbladig persilja. Pressa över citron under stekningen. Servera med den älskade dillkokta potatisen och våra typiska rårivna morötter.

En äktskandinavisk kalasvardagsmåltid. Sådeså.

Vit lasagne.

2009-02-17T00:10:00.003+01:00

Med en föga illustrativ bild som tyvärr är en fullskalig attack mot allt vad god smak heter inleder jag detta inlägg om en liten njutningsfull pastarätt som smakar betydligt bättre än den ser ut i skenet från en tv. Man skulle kunna kalla den den renaste oskuldsfullt vita synderskan någonsin i matsammanhang, åtminstone för oss som är svaga för mjölk, mjöl och ost! Nåja, så där värst totalvit är den ju inte, den är faktiskt lite grönsprängd.

Vit lasagne
6 port.

1 gul lök
1 tråg färsk spenat
1 tråg färska mangoldskott

smör

2 msk vetemjöl
6-8 dl mjölk
200 g parmigiano reggiano
1/2 tsk riven muskot
salt+peppar

lasagneplattor

Hacka löken och stek den i matfett. Grovhacka under tiden spenat och mangold, och rör i den så den precis sjunker ihop, ta sedan pannan av plattan.

Hetta upp din favoritkastrull och smält en ansenlig mängd smör, ca 25 g, och vispa ner mjölet. Späd med mjölk, lite i taget, under konstant omrörning, till såsen kokar upp. Låt den sjuda någon minut, ta kastrullen av plattan, och hyvla sedan ner ungefär hälften av parmesanosten. Riv ner muskot, salta och peppra. Rör sedan ner det gröna.

Grunda botten i en något mindre ugnsform med ett hyfsat lager av såsen. Täck med lasagneplattor. Fortsätt på samma sätt till all sås är på plats. Det går bra att komprimera lasagnen, tryck ner plattorna något för att få plats med fler (det blev 5 eller 6 lager pasta i min lasagne).

Strö lite flingsalt över alltihopa och avsluta med att hyvla över resten av parmesanosten. Grädda sedan härligheten i strax under 200 graders ugnsvärme i 25 minuter.

Fisk med saffran och kokos.

2009-02-16T22:11:00.006+01:00

Slänger in ett snabbt recept på en personlig favorit bland fiskrätter - snabblagat är det också! Fixa det samtidigt som riset kokar.

Fisk med saffran och kokos
4 port.

4 valfria fiskfiléer
1 burk kokosmjölk
1 tsk sambal oelek
1 tsk japansk soja
1 msk vetemjöl
1 kuvert saffran
1 tsk salt

Vispa ihop kokosmjölk, sambal, soja, vetemjöl, saffran och salt i en vid gryta. Låt såsen sjuda upp, lägg i fisken och låt den sjuda till den är färdig, ungefär 5 min.

Japp, så enkelt var det!

Snabb älgcurry.

2009-02-01T10:22:00.007+01:00

Ibland blir man hemskt hungrig, och samtidigt hemskt sugen på något som ändå känns som mat. Ofta misströstar man och känner att det bara finns halvfabrikatsalternativ, men ibland knakar det till lite extra, och man inser att jag kan faktiskt laga mat snabbt med något som påminner om trevliga råvaror!

Igår blev det en specialkombination med det kött jag törs och vill äta, och som dessutom råkade finnas hemma, och den smakprofil jag ville ha. Ge mig indiskt dammit var det enda jag kunde tänka på vägen hem. Det blev detta:

Snabb älgcurry
2 port.

1 pkt älgskav
1/2 squash
1/2 röd paprika
matfett
1 tsk spiskummin
1/2 tsk koriander
1 tsk gurkmeja
1/2 tsk chilipulver
några stänk kryddnejlika
några stänk muskotnöt
1/2 burk skalade tomater
en slatt rödvin
1 msk japansk soja
1/2 dl grädde
salt

Dela upp skaven i mindre bitar, strimla paprikan och skiva och dela squashen. Fräs i matfett och tillsätt kryddorna och låt dem fräsa med en stund, ett par minuter. Häll på tomaterna och dela dem lite med stekspaden, stänk över rödvin och soja. Låt koka ihop några minuter. Tillsätt sedan grädden, koka ihop ytterligare någon minut, smaka sedan av med salt. Serveras givetvis med basmatiris!

Limepasta.

2009-01-29T19:10:00.005+01:00

Ytterligare en favorit i repris. Den här pastasåsen var jag totalt torsk på för sisådär en 10 år sedan, jag lagade och åt den njutningsfullt varje dag under en period. Det är nog mest för att jag råkar tillhöra den skara som hyllar den här underbara, härliga, aromatiska lilla citrusfrukten som vi brukar kalla lime. Och för att det är en så lättlagad liten anrättning (som pastasåser ofta är), man hinner laga den medan pastan kokar.
Eftersom jag nu gillar lime så otroligt mycket, kan jag braska om att om man är lite mer försiktig med smaker, så kan man nöja sig med hälften av i nedan recept föreskriven lime.

Limepasta
3-4 port.

1/2 medelstor squash
1-2 vitlöksklyftor
1/2 röd paprika
matfett
2 dl crème fraîche
1 dl mjölk
1 tsk sambal oelek
1 tsk grönsaksfond
1 tsk japansk soja
salt
1 lime

Hyvla squashen, strimla paprikan och riv eller pressa vitlöken. Hetta upp en kastrull och fräs grönsakerna i matfett i några minuter, till squashen slaknat. Rör i crème fraîche, mjölk, sambal, fond och soja, och låt såsen puttra ihop i några minuter. Smaka av med salt, och riv ner limens skal, och pressa i saften. Puttra någon minut till innan servering.

Köttalternativ: Toppa gärna med skaldjur!

Järnsallad.

2009-01-28T17:10:00.008+01:00

Nå, när jag nu har åtminstone ett par-tre väninnor som är lite gravida, och säkerligen också några som känner sig hängiga runt det månatliga, blir det en gammal favorit i repris! Den här mycket enkla lunchanrättningen levde jag i hög grad på under min egen graviditet, som inträffade för ofattbart och fantastiskt långa tre år sedan.
Jag kallar den järnsallad eftersom den på alla sätt ska främja upptaget av just det de flesta av oss har ruggigt svårt att få i oss tillräckligt av när vi är på tjocken, ty här återfinns både järnrika ingredienser, och de som främjar upptaget av det, medan det som begränsar upptaget, i form av framförallt kalcium, helt lyser med sin frånvaro.

Järnsallad
1 portion endast!

Minst 1/3 tråg färsk spenat
3 skivor grillad rostbiff
½ röd paprika
en bit squash
en bit aubergine
andra färska grönsaker efter smak, t ex broccoli
raps- eller olivolja
balsamicovinäger
salt+peppar
basilika

Skölj spenaten och lägg i en lagom skål. Riv rostbiffen i strimlor och lägg på. Plocka fram wok- eller stekpannan. Strimla paprikan, skär squashen i lämpliga bitar, och detsamma med auberginen (skär bort det mesta av kärnhuset), och eventuella ytterligare grönsaker. Stek lätt i olja i pannan till grönsakerna har lagom ätkonsistens och -temperatur. Salta dem lagom och lägg sedan grönsakerna överst i skålen. Peppra och stänk över lite balsamico, toppa med basilika.

Smaklig järnmåltid!

Veg. alternativ: Ersätt inte rostbiffen med ost, som ju innehåller kalcium och därmed gör så att rätten motverkar sitt syfte. Ersätt istället gärna med exempelvis svarta bönor, som är några av de mest järnrika baljväxterna. Ta en aprikos eller två efteråt!

Trippelostcannelloni.

2009-01-27T19:10:00.012+01:00

Usch, vad är det här för vidrigt nu? Bilder från en anatomisk laboration?!

Nää, det är bara min trippelostcannelloni. Eftersom cannelloni är rätt svårt att få att se smakligt ut på foto levde jag rövare i Photoshop istället. Något kul ska man ju ha när man ätit färdigt.

Av någon suspekt anledning är de maträtter jag anser att jag excellerar i alltid med pasta. Lasagne, hyfsat, cannelloni, grymt. Brukade normalt sett göra en smaskig variant med färs- och mozzarellafyllning, men vid en specifik middagsbjudning fick jag önskemål från de inbjudna om 1. ost, och 2. vegetarisk lasagne. Det blev vegetariska ostcannelloni. Inget kött, men garanterat inget för den som vill undvika animalier helt. Ej heller för den fetträdde.

Det allra finaste är att salladen liksom gör sig själv samtidigt som man gör själva huvudrätten. Man kan börja med att göra tomatsåsen, så kan den puttra medan man gör fyllningen, alternativt, om man har god tid på sig, gör man det i omvänd ordning för att känna lugnet!

Trippelostcannelloni
4-8 portioner beroende på ostfaiblesse

1 tråg rucola
1 tråg spenat
1 kruka basilika
1 kruka salvia
400 g philadephiaost
150 g riven västerbottenost
200 g riven mozzarella
salt+peppar

1 förp Barilla cannellonirör (eller motsvarande plattor färsk lasagne)

ca 10 calamataoliver
1 supersolo vitlök
5 bitar soltorkade tomater
matfett
1 dl rött vin
1 msk japansk soja eller annan umamikälla
400 g passerade tomater
2 lagerblad
salt+peppar
en nypa socker
vatten

Skölj rucolan och spenaten, lägg hälften av varje i salladsskålen (och där är salladen nästan klar - yay!), hacka resten. Hacka även basilika och salvia, och lägg allt det hackade gröna i en bunke. Häll i riven mozzarella och västerbotten, salta och peppra och blanda ihop. Gegga sedan ihop allt med philadelphiaosten, lättast är att göra det med fingrarna. Råkar man vara ägare till en fantastisk köksmaskin använder man med fördel den till hela proceduren.

Nu är det dags att fylla rören. Det gör man enklast genom att upprepade gånger köra ner dem, ett och ett, i smeten, till röret är fyllt - men man kan behöva hjälpa till att stoppa lite med fingrarna också. Lägg rören i en lagom stor ugnspanna.

Hög tid att börja med tomatsåsen! Finhacka oliverna och skär soltorkade tomater i små bitar, riv eller pressa vitlöken. Fräs i matfett i någon minut, häll sedan på vinet, och låt det ånga av. Häll på passerade tomater, soja, salta och peppra något och lägg i lagerblad. Häll på några deciliter vatten. Reducera nu såsen på medelvärme under minst en halvtimme, tillsätt mer vatten efter hand om det behövs.

Fiska upp lagerbladen, smaka av med salt, peppar och socker och späd eventuellt med mer vatten. Såsen måste uppgå till cirka en halvliter och får inte vara för reducerad.

Häll tomatsåsen över cannellonin, och kör i ugnen på 200 grader i 20-30 minuter. Spara gärna någon skopa av såsen, och häll på den mot slutet av gräddningen.

Glöm nu inte salladen som gjorde sig själv!

Mintpäron.

2009-01-24T00:33:00.010+01:00

Ja, okej, nu har jag inte bloggat på en vecka, men eftersom jag är akutmätt och det är rätt sent orkar jag inte med det extensiva inlägg jag har planerat, så ni får ett snabbtips istället!

Alla har vi väl ätit de klassiska mintpäronen, inte alltför sällan konserverade päronhalvor, toppade med en skiva After Eight och så skjuts-in-i-ugnen. Men orka, köp några Conference-päron, skala dem (lämna kvar stjälken både av praktiska och estetiska skäl), och skär bort en liten bit på undersidan så de kan stå. Lägg dem därefter i en skål och häll över ett par deciliter Crème de menthe. Låt päronen bli ordentligt marinerade i kylen några timmar, vänd på dem då och då. Strax innan serveringen kan man bränna av dem lite i ugnen på 200 grader, och sedan strö hackad mörk choklad över.
Lyft sedan bara i stjälken över päronen på respektive fat, rör om lite i geggan av choklad och reducerad mintlikör som ligger kvar i formen, och häll över som sås.

Liiite roligare variant. :)

Grekburgare.

2009-01-16T17:54:00.003+01:00

Var inne och nöjessurfade på den här bloggen och hittade en så sjukt bra idé som jag var tvungen att låna (tackar!). Grekinfluerade burgare. Åh så gott, tänkte jag, som gillar några av de där stereotypt grekiska födoämnena, men inte är särskilt begiven alls på så kallade vanliga (amerikanska) hamburgare. Och enkelt är det också, så den som normalt gör så kallade vanliga hemmagjorda hamburgare, kan med lätthet göra sådana här också. Gör bara tzatzikin efter smak, rör ihop en lammfärs med en kruka oregano och övriga kryddor, rosta några skivor grekiskt lantbröd, och lägg några skivor fetaost på burgaren. Toppa självklart med skivad rödlök och calamataoliver! Till: blandsallad och tomater. Så jävla enkelt. Så jävla gott.

Shoppingfynd.

2009-01-12T15:04:00.003+01:00

Hittade en bisarr skapelse när jag var på Coop senast. Självklart fick den flytta hem till mig. Den kan ju inte vara annat än helt vidrig, men skam den som inte provar!

Två andra smakkonstellationer fanns att välja på också, båda även de apelsinmarmelader: med Bowmore, och med Famous Grouse. Jag tog den som var förväntat mest kärringaktig. ;)

Tipsa mig!

2009-01-05T19:43:00.001+01:00

Vill gärna ta del av era favoritlänkar - bra receptsidor, matbloggar, &c - i alla förtäringsgenrer! Matigt, smaskigt, vegetariskt, köttigt! Vid tillfälle ska jag bygga ut mitt för närvarande rätt fattiga länkotek här alldeles invid. Och själv är jag skitdålig på att matsurfa. Jag lagar hellre mat än läser om den. :)

Väsby Veg Chili.

2009-01-05T19:04:00.006+01:00

Jojo! Min kära vän Anne är numera inte bara Sveriges mesta matbloggare, utan även med hjälp av en specifik Stockholmschili årets hemmakock, och efter alla dessa tankar på chili blev jag hemskt sugen på att laga en själv! Som vanligt har jag tagit vad jag har havit, samt gett efter för impulser och märkliga (?) idéer, och då blev det en sådan här, mild och frisk, men rökig variant.

Väsby Veg Chili
6-8 bukfyllor

1 gul lök
1 röd paprika
½ supersolo vitlök eller motsvarande
matfett
1 tsk koriander
1-2 tsk spiskummin
½-1 tsk chilipulver
några stänk muskot
600 g quornfärs
2 burkar skalade tomater
1 msk chipotle paste
1 tsk liquid smoke
en slatt rödvin
1 lime, saften
2 msk japansk soja
vatten
1 grönt äpple
ca 10 cocktailtomater
1 liten burk stora vita bönor
salt

Hacka lök och paprika, riv eller pressa vitlöken. Hetta upp en gryta med matfett i, lägg i kryddorna och fräs grönsakerna under omrörning någon minut.
Lägg i quornfärs och rör runt någon minut till.
Slå på burktomaterna och tillsätt chipotle, liquid smoke, rödvin och soja, pressa i saften från limen. Späd eventuellt med lite vatten. Låt allt puttra ihop i en kvart eller mer, minst.
Skär under tiden tomaterna i kvartar, och hacka äpplet. Smaka av grytan med salt och eventuellt mer kryddor. Lägg sedan i tomater, äpple och bönor, och låt bli genomvarmt innan servering!

I väntan på [...], del 2 - linssoppa med medelhavskänsla.

2008-12-29T11:57:00.007+01:00

Den här härliga linssoppan har jag haft förmånen att bjuda gäster på ett par gånger, och åtminstone den senare efterfrågade recept på den, och här är det nu!

Linssoppa med medelhavskänsla
minst 6-8 matiga tallrikar

1-2 morötter
10 calamataoliver
1-2 gula lökar
1 supersolo vitlök
5 bitar soltorkade tomater
1 msk smör
1 msk rapsolja
1 msk tomatpuré
2-3 dl rödvin
2 burkar skalade tomater
vatten
1 dl röda linser
2 lagerblad
1 msk japansk soja
socker
timjan
basilika
salt + svartpeppar

Riv morötterna på valfri sida av rivjärnet, hacka oliver, lök och vitlök, och skär tomaterna i ungefär kvadratcentimeterstora bitar.
Hetta upp en stor gryta och fräs grönsakerna i fettet under omrörning i några minuter. Lägg i tomatpuré och fräs lite till.
Häll i skalade tomater och ungefär en halvliter vatten, dela och mosa tomaterna med sleven. Tillsätt sojan, en nypa socker, och lägg i lagerblad. Rör om, lägg lock på och låt soppan puttra ihop någon kvart.
Tillsätt linserna, rör om ordentligt och låt puttra ytterligare ungefär tio minuter, till linserna fått önskad konsistens.
Salta och peppra efter smak, och avsluta med någon eller några teskedar vardera av timjan och basilika, eller annan ört efter smak.

I väntan på [...] - potatis- och purjolöksoppa med thaitouch.

2008-12-22T00:21:00.013+01:00

Jo, så var det ju det här med de berömda sopporna, som var upphovet till den här bloggen. Hittills har jag inte lyckats posta ett enda recept sedan jag tog det stora klivet, så nu är det skärpning å färde, och här kommer äntligen ett jäkla recept! Fick till och med tillsägning av sambon. Men hey, det är ju roligt att bara skriva om maten, liksom... Posta recept... Det tar ju tid och kräver eftertanke!

Grunden till det här receptet fick jag av en tjej som bevistade samma mammagrupp som jag. Hon bjussade på en luciafika hon hade, och hade det inte varit fler som skulle ha skulle jag aldrig ha slutat äta. Framförallt kan jag inte sluta äta när jag lagar min modifierade variant hemma. Senast, då bilden ovan togs, gick jag förbi kastrullen och tjyvåt lite under hela kvällen, som om vore det godis. Så god är den faktiskt.

Potatis- och purjolöksoppa med thaitouch
4-8 personer

6 stora potatisar
1 purjolök
½ supersolo vitlök eller motsvarande (eller mer)
en mediumstor ingefärsknöl
matfett
2 tsk curryblandning
½ tsk chilipulver
vatten
4 dl creamy coconut eller kokosmjölk
1 msk japansk soja
1 lime, skal och saft
salt efter smak
ytterligare en lime

Skala potatisen och skär den i bitar. Skiva purjolöken. Skala och hacka vitlök och ingefära.
Hetta upp matfett i en gryta, rör i kryddorna, och fräs ovan saker i det några minuter.
Häll på vatten så det täcker, salta och koka till potatisen är färdig.
Mixa soppan helt slät. Tillsätt kokosprodukt, soja, och riv ner limens skal, och pressa sedan ner saften. Späd eventuellt med mer vatten för tunnare konsistens.
Sjud upp soppan och smaka av med salt och eventuellt mer curry och chili om starkare smak önskas.

Servera med limeklyftor för direktnedpressning över tallrik.

Svära om mat.

2008-12-21T19:45:00.003+01:00

Strax är det dags för lite Gordon Ramsay på femman. Jag sitter bänkad, helst när det är en brittisk produktion. Den senaste omgången av Kitchen Nightmares jag såg var hiskerligt amerikansk och man behövde egentligen inte se mer av programmet än ingressen - för det var typ hela programmet. Resten var sammandrag av vad som hände före reklampausen, vad som ska komma nu (!) och så lite segt däremellan, sedan vad som skulle hända efter reklampausen etcetera ad infinitum.

The F-Word är mycket roligare, och innehåller en del halvskumma moment, som när chef Ramsay har små receptbattles med andra (i Storbritannien) kända kockar, i vilka han ständigt förlorar mot utmanaren, och ganska ofta får halvtrista omdömen av den blindprovande testpanelen. I förra avsnittet prövade han dessutom att ge något utvalt recept av fyra andra (i Storbritannien) kända kockar som hundmat till shelter dogs. Kaxigt av kock Ramsay att försöka störa etablissemanget, men ingen är väl direkt förvånad? Av hundpanelen att döma gör Ainsley Harriot bäst chow, i alla fall.

Dessutom uppmanade han läsarna att skicka in de mest värdelösa kändiskokböckerna.

Den största behållningen är emellertid, som vanligt, de små matnyttiga tips man kan passa på att plocka upp. Alltid sägs något intressant. Och alltid kan man få lust att göra något lite bättre än en så kallad stjärnkock.

Hur som helst ett toppenmatprogram för oss rebeller! Haha. Nu ska jag springa till tv:n!

När det lider mot jul.

2008-12-20T20:10:00.008+01:00

Då strålar det en stjärna. Den leder mig in i köket. Således har jag spenderat hela dagen där. Julskinka, ugnsbakad och griljerad - check, extra välsmakande äppelmos - check, ett par apelsiner med nejlikor i att hänga upp för väldoft (medan äpplena kokade liksom) - check, sås till ännu ej tillagade revbensspjäll - check. Till min enorma förvåning är jag inte ens sådär hushållsstingslig som jag normalt kan vara efter en sådan röjig dag i husmoderlighetens tecken.

Jag har redan etablerat ett juligt signum. Jag smaksätter griljeringen lite extra med lite vanlig hederlig sprit. Eller, nej, faktum är att jag väljer ut en speciell sort. Förra året hällde jag i en slatt whisky, i år hittade jag en fin calvados ovanpå bokhyllan, som jag tyckte nog kunde komplimentera skinksmaken sådär alldeles särskilt. Den gigantiska köttbiten är redan avsmakad, och är även i år synnerligen smaklig, förutsatt att man tycker det är okej att äta gris. Efter att ha vuxit upp med ett mindre julbord som i alla år krönts av en riktigt torr julskinka, tycker jag dessutom att det är av största vikt att skinkan är saftig. 125 graders ugnsvärme, inte mer, och rycka ut skinkan strax innan den når 70 grader. Det blir perfekt! Sedan gör man för annat, framtida bruk sås på spadet som blir i långpannan. Om man vill. Och orkar.

Sedan gick det av bara farten att koka äppelmos också. Faktiskt min jungfrukokning! För extra välsmak såhär under den mörka årstiden lade jag ner (ynka) en kanelstång, en anisstjärna, två kardemummakärnor och hela tre kryddnejlikor. Eftersom jag inte önskade ett totalt kryddsmakövertag till skinkan, plockade jag upp kryddorna igen efter en stund. På det hela taget mycket lyckat.

Och i fönstret i vardagsrummet hänger apelsinerna, och börjar väl alldeles strax sprida sin väldoft, hoppas jag. Ja, nej, jag är egentligen inte särskilt begiven på julen, men jag är å andra sidan väldigt svag för några detaljer som hör julen till - ljus, mysbelysning och kryddor. Men det är mest för att det är ett grundläggande och livsviktigt behov om vintern här i norraste världen...

Fredagsglass.

2008-12-19T17:18:00.009+01:00

Ikväll blir det äntligen en bytta av Häagen-Dazs i svenska damtidningar hårdlanserade nya smak Cappuccino Caramel Truffle - till På Spåret såklart. ;D

Letade i alla tänkbara butiker här på hemorten, men fick ta mig ända till Coop Forum i Häggvik för att lägga tassarna på den. Ser ni hur förväntan riktigt lyser i min blick?! Det finns få saker jag älskar så mycket som glass respektive kaffe!

Cottage pie.

2008-12-18T15:24:00.008+01:00

Idén till att göra en Cottage pie fick jag när jag i söndags kväll i vanlig ordning kollade på Gordon Ramsay's The F Word. Han åkte hem till en stackars taxichaffis som tydligen aldrig lagat mat i hela sitt liv, och som nu plötsligt i egenskap av nyskild tvåbarnsfar befann sig i en prekär situation, skulle man väl kunna säga. Gordon tyckte det var en skitbra idé att lära honom göra en klassisk brittisk Shepherd's pie, eftersom det är grymt enkelt och dessutom brukar falla barn på läppen.

Bra idé tyckte även jag, som hoppades att min matsvåra tvååring skulle kunna finna lite glädje i denna halvkladdiga anrättning. Tji fick jag vad gällde just det, men halvjuste vardagsmat är det iaf, kanske som omväxling till svenskars älskade spaghetti och köttfärssås.

Det hela är verkligen mycket enkelt. Kan man göra köttfärssås och potatismos kan man göra en Cottage eller Shepherd's pie. Gör köttfärssås som du brukar (med lammfärs blir det Shepherd's pie), gör potatismos som du brukar, ta fram en lagom stor långpanna, ös i köttfärssåsen, och så på med moset. Toppa eventuellt med lite riven ost och gratinera av hela härligheten i ugnen till önskad färg uppnåtts.

Själv tycker jag det är rätt tricky att få moset på plats, på samma sätt som när man gör fiskgratäng med mos på - moset vill liksom bara fara omkring i köttfärssåsen och skapa en synnerligen ojämn spridning, och även gärna gegga av alltihopa. Detta löses enkelt med en sprits. Tycker man det ser lite för penséigt ut är det bara att jämna till eländet med en slickepott!

Vegetarisk alternering: gör färssås med quorn- eller sojafärs, eller varför inte en med bara lagom färserade grönsaker?

Jag gjorde det.

2008-12-17T18:05:00.003+01:00

Jag tog steget. Vinglande och skräckslagen, men här är jag. Med en... matblogg. Vad hände? Ingen vet. Men jag är inte bra på så många saker, så jag kan ju lika gärna informationstekniskt prostituera mig genom det enda jag fixar någorlunda: maten. Laga god mat. Det funkar. Ibland blir det äckligt, men jag känner mig starkt förvissad om att även den mest omsusade stjärnkock misslyckas totalt emellanåt. Trygg i detta tänkte jag börja spy ur mig inlägg efter inlägg med matrelaterat trams - ibland ett recept, ibland en bild, ibland bara en tanke.

Det började dra ihop sig här i förra veckan, när jag enligt nedan hade en soppvecka (ej orsakad av diet, utan av fattigdom och envishet). Jag hade helt plötsligt fem sopprecept att dela med mig av, men inget sådär totalt ospännande personligt att skriva. Och eftersom min gamla vanliga blogg var just en personlig sådan, med en herrejössesblandning av allt möjligt, insåg jag att jag visserligen kunde, men inte ville, posta fem sopprecept i rad, när det faktiskt kan finnas de som blir totalt uttråkade av det.

Smartast vore, insåg jag, om jag lät dem som är intresserade av recept läsa en blogg, och de som råkar vara intresserade av mig, av någon anledning, läsa en annan. Sagt och gjort.

Nu är jag på g. Jag har en massa lösa anteckningssidor med recept, icke renskrivna och verkligen inte postade, för att inte göra min blogg för enkelspårig, och som nu helt plötsligt kanske kan få sina femton minuter var.

Ikväll är det sambon som står för maten. Det blir den svenska nationalrätten tacos. God middag!

Separat?

2008-12-15T16:29:00.003+01:00

Jag funderar på att lägga allt matrelaterat i en separat blogg. Eller allt personrelaterat i en separat blogg. Vilket ni vill.

Jag får trots allt flest googleträffar på recept. Kanske känns lite beklämmande att komma till någons självutfläkande blogg med samhällskritik och livshat när man är sugen på filodegspaj.

Men vad tycker ni?

Soppvecka.

2008-12-12T21:09:00.005+01:00

I dessa härliga varsel- och fattigtider, kombinerade med snål regnig jävla låtsasvinter, kan det kännas lämpligt att förtära varm soppa till middag. Faktum är att eftersom vi har varit extrafattiga här i hushållet senaste tiden, har jag i ren håglös kreativitetsdesperation kokat soppa varenda jävla dag den här veckan.

Det har i tur och ordning blivit: thaiinspirerad laxsoppa, medelhavsinspirerad linssoppa, jordärtsskockssoppa, och så sent som nyss, min stora favorit - ytterligare en thaiinspirerad soppa, på potatis och purjolök, med kokos och lime.

På begäran av den gäst som råkade få smaka på linssoppan, kommer receptet på denna att postas vid tillfälle. Är någon ännu mer sugen på soppa än så, går det bra att önska i kommentarsfältet!

Te - den nya konnässördrycken.

2008-10-03T13:45:00.009+02:00

Te är i ropet. Nu är det en fin dryck som man kan beställa specialspecial på fancy restauranger. För länge sedan bakade Anne söta små tekakor - alltså kakor med te i, inte mjuka, platta bröd som ätes till en kopp te - och i senaste numret av Stalinist-Coops medlemstidning fanns ett halvpenetrerande reportage om te som kulturdryck och ingrediens i andra anrättningar än varmt vatten.

Det enda jag ville prova var att ha te i mjuk kaka, ty inspirationen var trots allt, för teälskande undertecknad, total.

Sagt och gjort. Jag gjorde det, och det är mitt tips till er som eventuellt bemödar er med att läsa detta: smaksätt era mjuka bakverk med te!

Jag gjorde en helt vanlig sockerkakssmet, delade den i tre delar och smaksatte med tre olika teer. Av detta gräddade jag små normalstora muffins. Jag använde ett vitt och grönt blommigt te, ett vanligt Darjeeling-te, och ett grönt blommigt och fruktigt te. Jag har nyss provsmakat den sista varianten, och jag måste säga att lyckan är total. Aldrig har muffins varit så goda.

Välj ut era favorittesorter, mortla hyfsat väl, ungefär 2-3 tsk för en normalstor sats, eller motsvarande sex tepåsar. Blanda i, grädda, njut!

Varning! Kan verka CNS-stimulerande. ;)

Tacobullar.

2008-07-07T14:50:00.008+02:00

Den typiska tacosmaksättningen är här i hushållet mycket populär, precis som hos andra medelsvenssons. Därför är den ett tacksamt tema för uppfinnandet av nya anrättningar, som kan tänkas behaga familjen i olika sammanhang - lunch, middag, helgmiddag, och så vidare. Idag kunde vi för våra liv inte komma på vad vi skulle laga till lunch. Det var då jag knäckte det. Helt vanliga köttbullar med tacosmak! Jag sprang till Hemköp och tjackade lite köttfärs och satte igång att improvisera fram en riktigt lättlagad, men också riktigt god, lunch. Funkar definitivt även som vardagsmiddag.

Tacobullar
1 liten familj

400 g nötfärs
1 påse tacokryddmix
1 ägg
½ dl polenta
1 förp Kelda Tomato Treat
fett till stekning

Rör ihop köttfärs, kryddmix, ägg och polenta i en bunke. Värm upp en gjutjärnsgryta eller -panna. Forma lagom stora köttbullar, och lägg ner dem i hett fett i grytan. Bryn köttbullarna på hög värme under rullning i grytan, i omgångar om inte alla får plats. Dra ner värmen och häll i Keldasåsen och rör för att få upp stekgucket från botten. Låt puttra ihop till köttbullarna är klara - det är de när de flyter i såsen.

Servera med ris eller valfritt annat tillbehör, och gärna lite typiska tacotillbehörsgrönsaker.

Här blir inte många recept gjorda...

2008-06-13T14:26:00.004+02:00

Om det är någon som till äventyrs undrar varför jag postar så få recept nuförtiden, kan jag härmed berätta att anledningen är denna:

Just det. Ett riktigt litet, oanvändbart kök, i det närmaste bara en kokvrå. Detta är den bistra sanningen man får lära sig leva med då man på grund av stambyte blir förpassad till en före detta ungdomsbostad, i form av en träbarack på 45 kvadratmeter.

Jag har några gånger försökt mig på att tillreda kulinariska läckerheter i detta helvetets kök på jorden, men blivit lika förbannad varje gång. Det främsta skälet är givetvis brist på arbetsytor, men även köksutrustningen är synnerligen snålt tilltagen. Och skåpen är knökfulla.

Helt plötsligt uppskattar jag mitt eget kök så mycket mer, trots att jag tidigare haft liknande betänkligheter angående det. Men det är åtminstone tre gånger så stort...

Åter vid spisen efter hemflytten i september!

Kantarellasagne.

2008-06-11T16:00:00.009+02:00

Här kan ni nu tro att jag ska publicera ett recept på något som kan liknas vid det rubriken antyder. Och huruvida det kan det är svårt att säga, jag överlåter till läsaren att avgöra detta.

Kantarellasagnen är en glasstårta. En mycket enkel variant, som på vissa sätt påminner lite om den svenska frysdiskklassikern Vienetta. Fast lite mer lo-fi.

Denna läckra glasstårta tillkom på grund av ett missförstånd. Jag höll på att lyriskt beskriva Dafgårds kantarellasagne för min med ett halvt öra lyssnande sambo. "Va? Vafan pratar du om? Glass???"

Så kom kantarellasagneglasstårtan till.

Kantarellasagne
4 pers.

½ liter färska jordgubbar
1 pkt GB Gräddglass Trädgårdsbär
1 citron, skalet av
1 lime, skalet av
½ paket GB Gräddglass Klassisk Vanilj
Malaco skumkantareller för ungefär 8-10 spänn
150 g mellanmörk choklad

Förvara glassen i rumstemperatur från början av arbetet. Låt chokladen smälta långsamt i vattenbad under tiden. Jag använde en choklad med en kakaohalt på 57 %.

Ta en näve skumkantareller och dela dem i mindre bitar (en tålamodsprövande sysselsättning, vass kniv rekommenderas). Skölj jordgubbarna och mosa dem i en bunke. Lägg i de delade skumkantarellerna, och blanda i det hela paketet Trädgårdsbärsglass.

Tvätta citronen och limen och riv av skalet i en andra bunke. Blanda ner ett halvt paket vaniljglass.

Använd en brödform. Lägg en lagom stor bit plastfolie i formen så den går upp över hela kanten.

Lägg i ett lager jordgubbsblandning. Lägg sedan ett lager citrusglass och sedan ett lager choklad. Den kan man ringla över med en sked, det är nästan lättast.
Upprepa sedan till formen är full, men spara några matskedar choklad till garnering.
Man kan i värsta fall behöva ställa in formen i frysen emellanåt för att få innehållet tillräckligt fast för att kunna jobba klart.

Låt sedan allt stå i frysen i ca 3 timmar.

När det är dags att äta, plocka fram 10 minuter innan, stjälp upp på ett lämpligt fat och dra av folien, och bred på den sparade chokladen. Tryck på några skumkantareller.

Består kalaset av enbart vuxna deltagare kan man skippa kantarellerna i ... kantarell... ehh.

Kladdkaka med hallon och chili.

2008-02-14T08:42:00.010+01:00

Nu något modifierat recept!

Alla gillar väl kladdkaka? Jag gillar min sambos kladdkaka. Den blir liksom sådär knäckig och god på ytan. Så jag lånade hans recept och gjorde det extra kakaostinnt och adderade lite extra gott. Man kan med fördel fördela kaksmeten i stora muffinsformar - lagom bjudfärdiga portioner.

Kladdkaka med hallon och chili
6 personer

100 g smör
2 ägg
3 dl socker
1 ½ dl vetemjöl
1/2 tsk vaniljpulver eller 1 tsk vaniljsocker
1 dl kakao
½ tsk chilipulver
1 nypa salt
frysta hallon

Smält smöret och rör ihop med ägg, socker, mjöl, vaniljsocker, kakao och chilipulver på lämpligt sätt. Fördela i 6 st stora muffinsformar (amerikansk storlek) eller i en vanlig springform, smord och bröad, lämpligen med kakao. Tryck ner en liten näve frysta hallon i varje form eller några rejäla i en hel kaka. Grädda i 175 grader i 20-30 minuter, beroende på vilken kladdgrad som önskas, och på vilken form som används. När kakan slutat wobbla när man skakar formen är den gräddad.

Servera med valfritt kladdkaketillbehör.

Lätt som den lättaste plätt!

Återkommer...

2007-12-28T19:06:00.004+01:00

...med information om vilken variant som var godast.

Spenatsallad med ingefärsvinägrett.

2007-12-18T13:08:00.006+01:00

Inget vackert foto denna gång, men föreställ er en härligt djupgrön sallad med lite röda fläckar här och där. ;) Tyckte denna tillbehörssallad blev så god så jag måste fan dela med mig. Nu igen.

Spenatsallad med ingefärsvinägrett
4 personer

1 liten burk kidneybönor
1 knippe salladslök
1 påse valnötskärnor
1 ingefärsknöl
1 slatt valfri olja
1 slatt vit balsamico
3 tomater
1 knippe slätbladig persilja
1 påse färsk spenat
ev salt + peppar

Skölj kidneybönorna och lägg i en stor salladsskål. Skiva salladslöken, använd gärna en bra bit av den gröna biten också. Grovhacka valnötterna lätt. Lägg även detta i skålen, spill i en lagom mängd olja (jag använde jordnötsolja), och en likaledes lagom skvätt vinäger. Skala ingefärsknölen och riv ner ungefär två centimeter. Blanda härligheten.
Skiva tomaterna och vänd ner i skålen. Salta och peppra om så önskas.
Skölj spenat och persilja och skär mycket grovt. Lägg det överst i skålen. Ska salladen inte serveras förrän en stund senare kan man med fördel låta den stå så i kylen fram till dess, då man vänder ner det gröna i resten av allt gott.

Funkar också som lunchsallad! Då möjligen istället med en större burk kidneybönor.

PS. Jag glömde skriva ut salt och peppar, men det kanske ni fattade själva. ;D DS.

Nykokt julkryddad citrusmarmelad.

2007-12-12T17:09:00.002+01:00

Säg till om ni är sugna.

Knäck utan kladd.

2007-12-09T00:19:00.004+01:00

Ett alternativt, enklare sätt att portionera den.

Ugnsrostad ört- och vitlökspotatis.

2007-11-25T18:38:00.002+01:00

Sådant här borde man inte behöva tipsa om egentligen - alla kan väl göra god ugnsrostad potatis? Nej, tydligen inte, jag vet åtminstone en person som även för sådana anrättningar behöver följa recept slaviskt. Och den här är så enkel, men så god! Potatisarna på bilden (som avnjöts för ungefär en timme sedan) är åtföljda av alldeles för lite örter, dra på betydligt mer, potatisen ska vara fullständigt begravd i örter! Man kan även med fördel utöka detta till allmänna rotfrukter - bita ner lite morötter och palsternackor också, det blir kanon.
Jag serverar oftast denna potatis till enkelt anrättade laxfiléer, och om man vill en god crème fraîche-dressing, men det funkar lika fint med en köttbit och en trevlig sås av något slag.

I familjens sköte brukar jag kalla rötterna för mina herb and garlic overdose potatoes, men det är ju onekligen lite fånigt, så istället kallar jag dem här:

Ugnsrostad ört- och vitlökspotatis
4 personer

6-8 stora potatisar
2 supersolo vitlökar eller motsvarande
någon kruka färska eller 4-5 msk torkade örter
salt + svartpeppar
rapsolja

Man kan med fördel använda gigantiska potatisar. Putsa dem och skär dem i lämpliga klyftor. Hacka vitlökarna grovt. Släng ner allt i en lämplig långpanna. Grovhacka örterna (jag brukar använda timjan, basilika och oregano - ta många sorter!), släng dessa eller motsvarande torkade i långpannan, salta och peppra ordentligt, och häll på valfri mängd rapsolja. Blanda runt så det är jämnt fördelat, och rosta på 225 graders ugnsvärme, lagom tid beroende på potatisklyftornas storlek (ungefär 30 minuter).

Nu är det jul igen.

2007-11-20T18:25:00.002+01:00

Visserligen inte förrän om en månad, men ändå. Butikerna har ju tyckt att det är jul länge, och likaså fabrikörerna, såklart. Själv är jag gravt ointresserad av julen som jippo, men djupt fascinerad av aromatiska smaker (läs: helt jävla kåt på kryddor), så jag blir fantastiskt glad av alla dessa julspecialsmaker som florerar på butikshyllorna såhär års. Nu när jag var nere på Coop och inhandlade lite mjölk och stjärttorkning till barnet och andra härliga basala grejer, hittade jag Polly X-mas. Helt sjukt bra idé. Är annars inte särskilt förtjust i Polly alls, men jag hänvisar några rader upp. Saffran, kanel, glögg, marsipan, vanilj och knäck. Hail Cloetta!

Filodegspaj med paprika och fetaost

2007-11-17T20:29:00.002+01:00

Filodegspaj - ett mycket gott och trevligt och fettsnålt alternativ till quiche! Pajen på bilden innehåller även broccoli, men skit i den, den passar faktiskt inte in så bra.

Filodegspaj med paprika och fetaost.
4-8 personer

½ pkt filodeg
2 paprikor, röda eller gula
1 zucchini
200 g fetaost
½ purjolök
4 ägg
2 dl lätt-crème fraîche
2 tsk paprikapulver
2 tsk oregano
salt + peppar
olivolja, gärna smaksatt med citron

Tina filodegen om den är fryst.

Skiva zucchinin tunt, med mandolin (eller med kniv om du har tråkigt). Kör den på full effekt en eller ett par minuter i micron. Strimla paprikorna ganska fint och purjolöken likaså.

Vispa ihop äggen och crème fraîchen till stanningen, krydda den med paprikapulver, oregano, salt och peppar.

Ha en fuktig kökshandduk och en oljepenslad springform till hands. Veckla försiktigt upp filodegen och skär av den på mitten, rulla ihop det som inte behövs och förslut snabbt för att spara. Släng den fuktiga kökshandduken över degen som ska användas, om du inte är alltför snabb. Klä sedan springformen med filodegen, pensla eventuellt på lite olivolja mellan några lager.

Lägg i grönsakerna och smula ner fetan i pajskalet. Blanda om så det är jämn fördelning. Häll över stanningen. Vik sedan in den filodeg som troligen hänger ut över formkanten till en mysig, bullig kant. Pensla den ordentligt med olivolja.

Grädda i ca 40 minuter i 200 graders ugnsvärme.

Gott som tusan.

Tiramisu, lätt julig.

2007-10-23T10:40:00.002+02:00

Jag kom i förra veckan på den briljanta idén att försöka mig på att göra en alldeles egen tiramisu, och i helgen gick försöket av stapeln! Dessvärre för min del, har jag aldrig ätit en professionellt tillagad variant, så jag hade inga referenspunkter alls. Utom kvasiditon i form av den tiramisu som kan fås i en kyldisk nära dig, eller den superba glassversion som GB hade vänligheten att tillhandahålla för några år sedan (men som av någon högst anmärkningsvärt märklig anledning plockades ur Carte D'Or-sortimentet).

Tänkte att nu jävlar ska jag få testa en riktig! Men hur riktig blev den? Det vet jag inte. Däremot vet jag att det blev så gott att jag hade god lust att äta upp hela formen på en gång! Men det orkade jag inte.

Som vanligt är det tjejen i bloggen som inte använder mått och därför gissar ungefärligt. När man lagar ska man gå på känsla!

Tiramisu
Serverar allt mellan 1 och 10 personer, beroende på gottegrisgrad

1 förpackning savoiardikex
1 dl kaffe
½ dl mörk rom eller annan valfri likör eller sprit
4 ägg
1 dl socker
250 g mascarpone
skal av en apelsin
2 msk kakao
1 tsk kanel

Separera äggula från vita i varsin bunke. Vispa vitorna till hårt skum. Vispa ihop gulorna med sockret och apelsinskal, tills det är pösigt.

Vispa ner mascarponen i skålen med äggulekräm, till den är slät. Vänd sedan ner äggvitan.

Häll kaffet och romen i en bred, djup tallrik.
Ställ fram en form, ungefär 20x25 cm.
Doppa sedan kexens ena sida som hastigast i kaffe-spritblandningen - kexen ska inte bli genomvåta - och lägg ett lager i botten av formen. Bred sedan ungefär hälften av äggkrämen över.

Fortsätt att doppa kex och lägga över äggkrämen. Hela förpackningen med kex bör gå åt. Bred över resten av krämen.

Ställ in formen i kylen i några timmar. När kalaset skall ätas, blanda ihop kakao och kanel och sikta över rikligt.

Ät tills ni kräks! ;D

Pannbiff med löksky.

2007-10-17T20:15:00.004+02:00

Blev tidigare idag plötsligt akut sugen på pannbiff med löksky. Jag ringde till sambon och beordrade honom att göra dylik middag när han kom hem. Detta föranledde lite samtalande runt recepttips för rätten ifråga, med armetskamraten. Så när mannen kom hem gjorde JAG pannbiff. För jag ville testa. Inte trodde jag att jag kunde göra pannbiff med löksky gott, men det kunde jag tydligen, trots, eller kanske tack vare att jag freestylade lite på tipsen som sambon utarbetat i samarbete med arbetskamraten (många former av arbete i den satsen!).

Nu ska jag försöka mig på att nedteckna receptet. Som vanligt är det inte tjejen i receptet som måttat. Eller inte tjejen i bloggen som måttat receptet. Eller det är tjejen i bloggen som måttat receptet, men inte verkligheten... Ehh... Ni som läst förut vet vad jag menar. ;)

Pannbiff med löksky
2 stora portioner eller 3 mindre

400 g nötfärs
1 ägg
1 tsk dijonsenap
2 krm vitpeppar
2 krm kryddpeppar
1 tsk paprikapulver
salt
några tag med svartpepparkvarnen
3 msk grädde

1 stor gul lök
1 nypa socker
½-1 l vatten
½-1 dl öl
1 dl grädde
några stänk kinesisk soya
salt
peppar

några matskedar stekfett

Rör ihop färsen med ägg, senap, kryddor och grädde. Smeten ska vara ganska fast. Rulla bollar och platta till dem till biffar, jobba på en sköljd skärbräda. Det bör bli 6 eller 8 biffar, beroende på hur stora man vill ha.

Värm upp en gjutjärnspanna ordentligt och smält matfett, snåla inte! När fettet börjat brynas ska biffarna läggas i pannan. Stek ordentligt på båda sidor, så biffarna får fin, brynt stekyta. Ta sedan upp dem och lägg i en skål.

Skär löken i tunna ringar. Lägg i dem i den fortfarande heta pannan, tillsätt mer matfett om det behövs, och strö över den lilla nypan socker. Stek löken mjuk och gulbrun, rör om och vänd hela tiden, och skrapa ordentligt med stekspaden i pannan så allt gottigt från pannbiffarna lossnar. Häll på ungefär hälften av vattnet, tillsätt ölen och soyan. Koka ihop till löken har fått nästan den konsistens som önskas. Späd med vatten då skyn reducerats för mycket.

Tillsätt grädden och smaka av med salt och svartpeppar.

Lägg i pannbiffarna i pannan igen. Koka dem i såsen i ungefär 5 minuter.

Serveras givetvis med kokt potatis och rårörda lingon! Grönsaker är för mesar. Eller...

Frukterian?

2007-09-24T10:20:00.001+02:00

Jag har varit och köpt frukt. Bara frukt. Kom hem och ställde kassen på badrumsvågen. 3,5 kg. Såhär ser 3,5 kg frukt ut:

Så nu kan jag livnära mig på smoothies även denna vecka. Kom igen, Offe! :D

Viltskavsgryta 2.0.

2007-09-11T10:03:00.001+02:00

Ni vet, viltskavsgrytor går att variera i det oändliga. Här är en annan god variant som jag svängde ihop igår. Dessutom löjligt snabb och enkel.

Viltskavsgryta med senap och balsamvinäger
2 hungriga personer

1 pkt valfri viltskav
1 burk kantareller
2,5 dl vispgrädde
1 msk dijonsenap
1 msk balsamvinäger
salt + svartpeppar
(ev buljong eller mjölk)

Fräs skav och svamp. Tillsätt grädde, senap och balsamvinäger. Koka ihop enligt eget önskemål. Späd med buljong eller mjölk, om så önskas. Salta, peppra.

Serveras med potatis och valfri grönsak.

Måtten är som vanligt inte samma lika.

Viltskavsgryta.

2007-08-22T12:23:00.001+02:00

Nä, det är inte den snyggaste mat ni sett. Men god! De flesta svenskar borde kunna svänga ihop en juste skavgryta, men om någon mot all mänsklig förmodan skulle vara rudis på området följer här ett recept med kommersiella produkter, för inspiration.

Viltskavsgryta med bacon och ädelost
4 pers.

1 pkt valfri viltskav
1 pkt bacon
1 burk kantareller
1 liten supersolo vitlök eller motsvarande mängd
ca 10 enbär
1 tsk valfri fond
2 dl crème fraîche
50-100 g blåmögelost
1-2 dl mjölk
ev vetemjöl till redning
salt + svartpeppar

Skär skav och bacon i mindre bitar eller tärningar. Hacka vitlöken. Fräs en stund. Matfett är frivilligt, baconet är tillräckligt fett att steka i.

Hacka enbären och tillsätt tillsammans med fond. Köttet har vid det här laget troligen släppt en del vätska - låt grytan koka ihop med detta i 5 minuter.

Häll ner crème fraîchen och lägg i osten. Rör tills osten har smält. Häll på lite mjölk efter behag, beroende på hur mycket sås man vill ha och vad man vill att den ska ha för konstistens. Vill man ha mycket och tjock sås - ta mer mjölk och red av med vetemjöl.

Peppra, men salta försiktigt eftersom baconet är salt. Låt sedan grytan puttra till önskad konsistens.

Serveras självklart tillsammans med kokt potatis, rårörda lingon eller svartvinbärsgelé, samt exempelvis haricots verts.

Smaklig svensk måltid!

PS. Måtten är som vanligt när Féline lagar mat ungefärliga. DS.

Generisk sallad.

2007-06-18T10:38:00.002+02:00

Varför envisas de flesta restauranger som serverar mat av utländsk karaktär i prisklassen 80-130 kr/varmrätt med att även servera så smärtsamt generisk sallad till? Det känns som att det förtar nöjet lite när man drar och käkar thai eller indiskt att till den i de flesta fall i övrigt svingoda maten få en minimal hög isbergssallat, en tomatklyfta och en gurkskiva, och eventuellt en matsked majs slängd på toppen. Hur stimulerande är det, för både synnerv och smak- och luktsinne, eller ens någotdera?

Om jag någonsin ger mig in i restaurangbranschen ska jag komma på ett smart sätt att servera sallad till maten som är både aptitligt och kostnadseffektivt. Alternativt lägga på en femma på varje servering för att täcka kostnaderna för kanske iallafall crispsallat och körsbärstomater.

Kanske något för Miljö och Hälsa att ta tag i. För att få tillstånd kanske man måste kunna presentera en måltid som är överensstämmande med kostcirkelkrav eller tallriksmodellen (den för den moderna människan såklart, dvs 4:4:2, inte 3:3:3). Ingen närande sallad - inget utskänkningstillstånd. Borde ta skruv.

Tomat- och kokossoppa.

2007-06-05T13:20:00.005+02:00

Ni gillar väl soppa? Här kommer ytterligare ett överpretentiöst försök att kvalificera sig som deltidsmatbloggare:

Tomat- och kokossoppa
6-8 portioner

4 burkar skalade tomater
1 burk kokosmjölk
1-2 motsvarande burkar vatten
1 supersolo vitlök eller 3-10 vitlöksklyftor (efter smak)
1 torkad piri-piri, krossad
1 msk spiskummin
2 tsk mald koriander
1 tsk garam masala
1-2 tsk paprikapulver
2 msk tomatpuré
2 msk grönsaksfond
½-1 dl kokosflingor
salt

Häll en del av tomatspadet från en burk i en stor soppgryta. Fräs i detta riven vitlök och kryddorna. Häll sedan på tomaterna, kokosmjölken, tomatpurén och grönsaksfond. Mosa tomaterna (alternativt använd krossade tomater, men de är inte lika goda).
Låt stå och puttra en bra stund, gärna 30-45 minuter.

Häll i kokosflingor och smaka av med salt. Späd med lämplig mängd vatten om så önskas och värm till önskad hetta. Servera med ett gott bröd med förslagsvis keso. :)

Nota bene att alla angivelser av kryddmängder är ungefärliga! Jag använder aldrig mått. Ni får väl för fan improvisera lite själva. ;D

Halsontsplacebobomb.

2007-05-23T12:29:00.002+02:00

Recept:
En överdimensionerad tekopp, 8-9 dl i volym
En påse grönt te
En påse kamomillte
En pressad lime
Kokhett vatten

Lägg i tepåsarna. Pressa ner limen i koppen. Häll på vatten, lämpligen kokt i vattenkokare. Låt dra alldeles för länge.

Kommer jag få mindre ont i halsen nu?

Persiko- och hallonpaj.

2007-05-18T11:04:00.002+02:00

Gråt ej över att du glömde receptet! Här kommer ett nytt och förbättrat. :)

Persiko- och hallonpaj
Uppenbarligen inte för fler än 3 personer.

Ugnsvärme: 175 grader Celsius.

Skal:
125 g smör eller margarin
1 dl socker
2 tsk bakpulver
2 dl vetemjöl
1 dl havregryn

Smält smöret/margarinet i en kastrull. Tillsätt sockret och rör om till det smälter. Ta kastrullen från plattan. Tillsätt bakpulver, mjöl och havregryn.
Platta ut skalet i form på vanligt sätt. Förgräddas ej.

Fyllning:
1 stor burk persikohalvor eller 2 "vanliga" burkar
1 pkt frysta hallon, ca 200 g
½ dl socker
1 ½ msk vaniljsocker
2 dl crème fraîche (välj sort utifrån preferens)

Klyfta persikohalvorna och lägg ut dem i pajskalet. Lägg på hallonen.
Värm crème fraîche, socker och vaniljsocker i en kastrull till sockret smält. Häll blandningen jämnt över frukt och bär.

Grädda mitt i ugnen i ca 35 minuter i 175 graders värme.

Nackdel hemlagat.

2007-03-21T15:40:00.002+01:00

Okej, det finns en baksida med att laga egen bebismat, har jag just upptäckt. Det är att den blir så fördärvligt god att mamman riskerar att äta upp den själv.

Matade nyss Mira med käket jag lagade i storkoksomfattning igår. Sej med potatis och morötter, gräddstuvat med dill, efter att jag kokt det hela med lagerblad, kryddpeppar och rosmarin. Ja, så nu när hon såklart bara ville äta minimalt eftersom hon tycker att fiskbitarna är lite för stora och trådiga, så åt jag upp resten av burken.

Provsmakade även älgskaven, som också sammangeggats med potatis, morot och grädde, men kokts i enbärs- och svartpepparsmakande vatten. Den var ju också hemskt god, trots sin finfördelade konsistens. Mmm.

Tidigare har jag av lättjeskäl enbart serverat kommersiella burkar. Där uppstod aldrig någon direkt konkurrens om intaget, kan jag säga.

Frågan är nu om det blir särskilt mycket mat över till barnet när mamman har provsmakat klart...