Pasta med snabb musselcurry

Ytterligare en synnerligen osmickrande bild av en fabulös, snabb, vardagsrätt. Receptet härstammar från gudvetvar, men i min barndom serverades denna rätt kryddad med curryblandning ur kryddserie. Sådan används mycket sällan i mitt hushåll, då jag är en av dessa kryddbulksbunkrande curryfantaster som tycker att det är skitsmidigt att variera mig genom att lätt slänga ihop min egen rätt i grytan. Att göra egen curry är allt annat än svårt, och saknar speciella måsten, men finner man det inte lockande går det självklart lika bra att byta ut kryddorna i receptet mot innehåll ur Curry-burken.

Sätt spaghettin på kokning, börja sedan med såsen. Den blir klar under pastans koktid.


Snabb musselcurry
4 port.

1 gul lök, hackad
1 klick smör
1 tsk gurkmeja
1/2 tsk koriander
1/2 tsk spiskummin
lite chili
svartpeppar, några kvarnvarv
2 msk mjöl
1 burk musslor
1 dl grädde
2-3 dl mjölk
salt

Hetta upp en kastrull och smält smöret, fräs löken. Rör ner kryddorna och fräs ytterligare några ögonblick. Pudra över mjöl och rör till allt mjöl absorberat fett.

Häll på spadet från musselburken, grädde och mjölk, rör om ordentligt. Sjud upp såsen och låt den småputtra i 5 minuter.

Lägg slutligen i musslorna, rör om och smaka av med salt och eventuellt ytterligare peppar.

Kısır - bulgursallad

En medlem i min ursprungliga kärnfamilj gav mig efter en resa till Istanbul för några år sedan en turkisk kokbok. Trevligt, jag gillar kokböcker, i synnerhet regionala sådana. Men att faktiskt laga något från en kokbok - jobbigt. Det gör jag sällan. Jag tittar i dem för inspiration, och plockar ut något som verkar bra och improviserar ihop min egen version istället.
Hur som haver, denna familjemedlem har flera gånger uppfordrande frågat om jag har lagat något ur den turkiska kokboken ännu, och efter en tid även anmodat mig att bjuda vederbörande på något ur den. Eftersom jag är som jag är så har jag effektivt duckat alla sådana förslag och envetet fortsatt på mitt eget fantasilösa kulinariska spår.
Häromdagen var familjemedlemmen på besök och frågade återigen var min turkiska kokbok var, och när jag skulle bjuda på en turkisk måltid. Jag plockade fram den ifrågavarande boken och bläddrade förstrött, och efter lite bläddrande och allmänna funderingar kom jag fram till att en snabb och enkel jävla måltid var en bulgursallad.

I Turkiet kallas den oftast för kısır, och är sin egen regionala variant. I stora delar av mellanöstern känns den igen som tabbouleh. En riktig kısır har smak av tomat. Det sket jag i och färgade den med paprika istället.

Här kommer receptet på mammas efterlängtade måltid.


Kısır - turkisk bulgursallad
2 port.

2 dl bulgur
2 msk soja
3 msk granatäppelsirap eller -juice
1 tsk paprikapulver
några varv med svartpepparkvarnen

ett knippe slät bladpersilja
1 aubergine
1 ask körsbärstomater
1/2 citron, saft
olivolja
1 tsk sumak
lite paprikapulver
några varv med svartpepparkvarnen

Byt ut en del av bulgurkokvattnet mot soja och granatäppelsirap, krydda och koka sedan som vanligt. När den är färdig, skölj hastigt av den i en sil i svalt vatten.

Skär auberginen först i skivor och sedan i kvartar, och skär bort den mittersta delen för att undvika bitter smak. Lägg i en skål och salta rikligt - laka ur i ungefär 10 minuter. Skölj därefter av saltet och lägg auberginebitarna på hushållspapper. Hetta upp en stekpanna och stek bitarna mjuka i olja.

Repa persiljan (stjälkarna är oftast för träiga för att vara goda) och grovhacka bladen. Halva tomaterna. Blanda med bulgur och aubergine i en lämplig serveringsskål. Pressa över en halv citron, ringla över olivolja, krydda med sumak, paprikapulver och peppar. Blanda om ordentligt.

Servera gärna med falafel och en klick turkisk yoghurt.

Köttfärslimpa v 0.1

Dags för nästa! Som egentligen är den förra. Varianten jag gjorde när jag, i vanlig ordning, var sugen på de stereotypa medelhavssmakerna. Serverade den här med en ljummen pastasallad, men potatis och lite redd tomatsås skulle nog inte göra bort sig heller, liksom att hacka ner 10-15 calamataoliver i färsblandningen.


Köttfärslimpa med mozzarella, soltorkade tomater och basilika
8 port.

800 g nötfärs
2 äggulor
2 mozzarellabollar
5-6 bitar soltorkade tomater
en kruka basilika
salt + peppar

Skär tomaterna i små bitar, mozzarellan i tärningar, grovhacka basilikan. Blanda ihop alla ingredienserna – att använda händerna kan göra allt lättare.

Forma till färsen och tryck ner i en limpform. Grädda på 175 grader i ca 50-60 minuter. När limpan krympt något är den färdig.

Köttfärslimpa med kantareller och enbär

Och äntligen har faiblessen för lasagnexperimenterande ersatts av ett köttfärslimpedito. Jag gillar verkligen maträtter som går att variera in absurdum! Byt en ingrediens och lägg till en annan, så har du en alldeles ny smakupplevelse. Köttfärslimpan är dessutom tacksam för att den verkligen är vad som på det angliska språket kallas fool proof. Kladda ihop allting och släng in I ugnen och limpan lagar sig själv.

Eftersom jag förutom mina obsessiva upprepningar också gillar säsongens smaksättning: kantareller och enbär, så bjöd jag familjen på en sådan köttfärslimpevariant en söndag som den vi just stökat undan. Den händiga gör sås av skyn som sipprar ut runt limpan I formen. Sila den, häll på lite vin, reducera, grädde, kryddor, toppredning, en sked svartvinbärsgelé – klart!

Och oroen eder icke - det blir fler köttfärslimperecept.


Köttfärslimpa med kantareller och enbär
8 port.

800 g nötfärs
1 gul lök, finhackad
200 g kantareller, hackade
15 enbär, hackade
150 g riven västerbottenost
2 äggulor
1 msk dijonsenap
1 krm kryddpeppar
svartpeppar + salt

Blanda ihop alla ingredienser i en bunke. Bara, rena händer kan vara mycket behjälpliga.
Forma blandningen och lägg i en limpform, tryck ner ordentligt. Grädda i 175 grader i 50-60 minuter. När limpan krympt ihop något är den färdig.

Lagom till svennehelgen

Finally... Some action! Jag vet inte varifrån jag fått exakt den ordalydelsen i exakt den interpunktionen, men det är ett särdeles användbart uttryck ifråga om saker som prokrastinerats om och om igen. Detta är i synnerhet giltigt när man pratar om min (in)famösa tacopaj - denna den svenskaste av alla svenska nationalrätter. Det var en hård förlossning, men nu är det här. Receptet. Lika rörigt som när man ska berätta sitt livs historia.

Min tacopaj har många ansikten. Den har förbättrats, utvecklats och invecklats och konstruerats och dekonstruerats om och om igen. Eftersom jag är humanist och solidarisk krånglar jag till det så till den milda grad att ni själva får välja vad ni vill göra med den mjöliga delen. Därför kan ni välja mellan en normal quiche, och en lite mer lo-fi-variant i form av smulpaj. Nedan angivna mängder gäller för ett quicheskal. Vill man göra med smullock, tillsätt ytterligare1/2-1 dl polenta och skit helt sonika i vattnet. Quicheskalet ser mer fancy ut, men ramlar förbannat lätt sönder i molekyler. Eftersom jag envist vägrar alternera receptet på detta, för att inte kompromissa med smakupplevelsen, får man ta det. Tänker man inte ta sådan skit förordar jag smulvarianten.


Tacopaj
4-8 personer, beroende på tacoälskargrad

100 g smör
2 dl vetemjöl
1 dl polenta
ev 1 msk vatten

1 röd paprika, strimlad
1 zucchini eller 1/2 squash
(1/2 purjolök, eller en röd- eller gul lök), strimlad
1 liten burk majs
1 burk crème fraîche

1 laddning tacofärs

1 påse riven ost, ca 200 g
1 ask körsbärstomater, i halvor eller kvartar


Börja med degen. Smält smöret och rör ner mjöl och polenta. För skal: rör till en solid, slät degklump, eventuellt med hjälp av vatten. För smul: tillsätt polenta till degen är lagom smulig. Låt degen vila några moment.

Gör tacofärs, och stek sedan med paprika, zucchini och lök, till de mjuknar något, men inte förlorat spänsten. Rör ner majs och crème fraîche.

Vill man ha en paj med quicheskal är det nu dags att trycka ut degen i en lagom form. Nagga den med en gaffel och förgrädda i 200 grader ungefär 10 minuter. Vill man ha en smultacopaj hoppas detta steg bara över.

Lägg färs- och grönsaksblandningen i vald form/pajskal, varva gärna med en del av den rivna osten, avsluta också med ost.

Har man valt att göra smulpaj fördelar man smulorna över i detta läge.

Toppa allt med tomaterna. Bränn av i ugnen i 20-30 minuter, samma 200 grader som ovan.

Ätes med gräddfil eller vitlöksdip, alla favoritsalsor och gärna med en solitt grön sallad.